Ett besök på Musköbasen den 19 maj 2004 - TP79001 Hugins  sista viloplats (?)

 

”Ett flygplan ur flygvapnet som skulle utföra navigeringsflygning över Östersjön i samband med utbildning i radiotelegrafitjänst, saknas sedan 12-tiden på fredagen.”

 

Detta är inledningen på en kommuniké utfärdad av försvarsstaben den 13 juni 1952 samma dag som DC3an försvann, som många trodde för gott. Det är även början på en nästan 50-årig officiell lögn.

Det enda fyndet var en ouppblåst livflotte med skador efter granatsplitter som hittades av jagaren Sundsvall den 15 juni 1952.

Det skulle dröja enda till 10 juni 2003 innan ett privat sökteam slutligen lokaliserade vraket. Under åren som gått hade flera försök gjorts, både från myndigheter och privata intressen, för att lösa gåtan med det försvunna planet. Det visade sig att den utredning som gjordes redan 1952 låg närmast sanningen.

 

Staten erkände inte förrän långt senare vad som varit planets uppdrag: signalspaning mot Sovjetunionen i samarbete med Västmakterna - känsliga saker för det s.k. neutrala Sverige under det kalla kriget.

Under årens lopp kom många myter att frodas om planet och besättningens öden; planet hade flugit över Sovjetiskt territorium och därför skjutits ned, någon hade mött någon som träffat fångna svenskar i Gulag, någon hade sett en DC3a som absolut var den försvunna svenska på någon bas i Sovjet, det fanns en förrädare bland besättningen som kapat planet osv.

I samband med Sovjetunionens fall 1991 erkände en f.d. jaktpilot att han hade skjutit ned planet över internationellt vatten och nu vet vi att det låg på botten av Östersjön under alla dessa år.

 

Att det skulle ordnas besök på Muskö i SFFs regi snappade jag upp på hemsidans forum, jag anmälde mig omedelbart, datumet spikades till den 19 maj.

Efter inpassering och identitetskontroll vid vakten parkerades bilen vid Västra Porten där ett par vagnar dragna av en truck (el eller gasoldriven) väntade på oss. Det är stora avstånd inne i berget och vår destination, Risdalslipen, ligger lång bort från porten. Sällskapet bestod av något 15-tal flyghistoriker och några anställda på Muskövarvet.

Ingången till dockan där flygplanet ligger är dolt bakom stora ogenomskinliga plastskynken, vilka vi passerade in genom.

 

Därbakom, belyst av starka strålkastare, låg vraket!

Höger vinge och den relativt hela högra sidan av kroppen är det första besökaren möts av.

Aluminiumet, gulaktigt av 50 års vistelse på havsbottnen och bara renspolat ej polerat eller putsat, glimmade med en sällsam glans.

Kronmärkena på högersidan av kroppen och översidan av höger vinge var fortfarande mycket tydliga.

Något som också slog mig var lukten av hav och dy, visserligen är platsen en docka med direktkontakt med vatten, men denna lukt var något annat, nästan 52 år på botten har satt sina spår.

 

Utredningsledaren Christer Magnusson, iklädd en vit heltäckande overall, tog sedan över taktpinnen, både bildligt och bokstavligt. ”Taktpinnen” var för övrigt ett smalt plaströr, samma sort som användes för att markera ingångshål av granater och splitter i flygkropp och vingar. Med denna som pekpinne inleddes sedan drygt en halv timmes intressant föredrag.

 

Flygkroppen är mycket förvriden och numer tömd på sitt innehåll pga. de kriminaltekniska utredningar som utförts. Kropp och vingar är också behandlade för att försöka stoppa korrosion.

På aktra högra sidan finns ett stort hål troligen orsakat av en 37mm granat från den MIG 15 som sköt ned planet och skotthål från 23mm kanonerna. Det kan dock vara svårt att skilja splitterskador från korrosion och skador vid nedslaget.

Höger vinge är dock i förvånansvärt bra skick, avisnings-anordningarna på vingframkanten av uppblåsbart gummi ser nästan ut som nya och jag kunde inte låta bli att känna på dem.

 

Vänstervingen och vingtankarna är skadade av brand och skador av eld kan ses på fler ställen på vraket, det måste ha varit ett helvete inne i planet under dess sista minuter.

Utredaren pekade och förklarade vad det var vi såg och vad utredningen hade kommit fram till hittills, bland annat att lilla dörren i lastporten bar spår av att ha öppnats inifrån innan kraschen.

Någon eller några av veteranerna som var med ombads stanna kvar för att ev. kunna komma med uppslag rörande några delar som hittats och förbryllade utredarna.

 

Alla detaljer som hittats ligger utplacerade på dockans golv ungefär motsvarande platsen de satt monterade i flygplanet.

Golvet är täckt av detaljer, allt från signalspaningsutrustning, omformarstationer, livflotte, fallskärmar, bägge motorerna, sporrställ och vänster huvudställ. Mängder av plåtbitar, delar av borden där FRA hade sin utrustning komplett med gummiupphängningar och stolarna där operatörerna satt, finns också utplacerade.

En av besökarna kunde inte låta bli att plocka upp några detaljer från golvet för att undersöka dem närmare men en skarp tillsägelse från utredaren gjorde klart att här gällde ”Se men inte röra”!

 

Efter genomgången följde ca 25 minuters fri vandring bland vrakdelarna och här kom för min del besökets enda besvikelse. Det hade av inbjudan framgått att fotoförbud rådde, därför togs inte någon kamera med, MEN fotografering var tillåten bara inga delar av den militära dockan kom med på bild! Därför kan jag tyvärr inte visa några bilder från besöket på denna sida.

Utredningen beräknas vara klar under juni månad sedan skall vrakresterna plockas samman, delarna får vara kvar på Muskö till jul, då måste det vara bestämt vad som skall hända med vraket.

 

En DVD planeras att säljas till självkostnadspris innehållande massor av nytagna fotografier och allt utredningsmaterial, både den nya och den gamla undersökningen från 1952.

 

Detta var nog en av de mest intressanta historielektioner jag varit på, tala om att känna iskalla vindar från det ”Kalla Kriget”.

 

Det finns krafter som vill mala ned planet till metallflis, DETTA FÅR INTE HÄNDA!

Det måste räddas till eftervärlden och få en plats på flygvapenmuseum

 

Mikael Axelsson

 

2010-10-20

Idag har jag besökt det "Nya Flygvapenmuseet" i Linköping och beskådat Hugins sista viloplats i detta museum.

 

| Till Startsidan |